Förhoppningsvis, men detta är som sagt var bara en förhoppning, så kommer vi om 40 till 50 år ha ett samhälle där vi är mer inställda på att laga hemelektronik i stället för att bara "slänga och köpa nytt".

Tekniska prylar som mobiler och datorer får också förhoppningsvis en betydligt längre förväntad livslängd, och de återvinningsprogram som finns för elektronik är mycket mer förmånliga – ur alla aspekter – än vad de är i dagsläget.

Det hade varit fantastiskt om vår generations barnbarn (jag lär inte få egna) kommer att skryta om vem som haft sin mobil absolut längst av alla…

Men, det är mycket som talar emot det. Jag har sett på SVT:s nya serie Rapport från 2050, och även om det som tas upp där är väldigt intressant så tror jag tyvärr inte att de scenarion de presenterar är särskilt trovärdiga. Allt verkar gå ut på att vi skulle ha anammat ett mer kollektivt tänkande, vilket jag starkt betvivlar blir fallet.

Snarare är det så att vi blir allt mer individualistiska, och jag tror tyvärr att om vi ska skapa några lösningar som i längden blir hållbara för miljön så måste vi ha detta i åtanke – att dessa lösningar ska fungera även för folk som inte skulle kunna tänka sig att samåka eller bo under kollektivliknande former med andra människor.

Eller så måste vi helt enkelt lägga största energin på att försöka främja kollektiva aktiviteter och boendeformer igen, och föra över detta beteende på våra barn.

Hur exakt detta ska fungera är dock högst oklart – särskilt med tanke på att folk i dagens samhälle tycker att det är nog jobbigt att ens behöva dela tvättstuga med någon annan…